
Flera gånger varje dag går Måns under benämningen "Bebisen som talar med djur". Han ställer sig vid soffan där Stella och Sotarn alltid ligger och snackar med dem. AAaooohhh, bup, bup, bup låter det. Han tar på sig sin allra mest silkeslena stämma. Vi tror att han hör att vi ofta pratar bebisspråk med de små lurvbollarna - och så härmar han det. En annan favoritsysselsättning är att leka att han är Stella. Han kryper till hennes korg och kan ligga och gotta sig där hur länge som helst.

I dag fick Måns äta mat på egen hand. Det blev en matorgie utan dess like. Händerna var bra att använda tyckte han...till att börja med. Tills han kom på att mamma bara satt bredvid och fikade och slöade. Han sträckte skeden till mig och skrek i högan sky. Han kom nog på att det går bra mycket snabbare att bli matad. Och att äta långsamt är inte riktigt Måns melodi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar